Bibliodramats väg till Sverige

Birgitta Walldén

Bibliodramat som uttrycksmedel har sina rötter långt tillbaka i den kyrkliga dramakonsten – från det medeltida Spelet om Envar och de kyrkliga passionsspelen i samband med påskfirandet till senare tiders kyrkospel och bibliska dramatiseringar. Man kan också med fog påstå att bibliodramat har vuxit fram ur liturgin, som i sig kan beskrivas som ett drama. Det liturgiska dramat uppstod i 800-talets Mellaneuropa inom den benediktinska klostertraditionen. Munkarna levde sig in i berättelsen om Jesu uppståndelse genom att sjunga eller läsa dialogen mellan kvinnorna och änglarna vid graven och även att gestalta den. På liknande sätt kan man spåra bibliodramats anda i de medeltida kyrkomålningar som brukar kallas Biblia Pauperum eller Fattigmans Bibel. 

Som modern företeelse tillkom bibliodramat i mitten av sjuttiotalet och utgör i dag ett samlingsnamn för en mängd olika metoder att närma sig en bibeltext med hjälp av lekens och dramats kreativa dimensioner, till exempel kroppsövningar, rollspel, improvisation, pantomim, berättande, dans, bildskapande, musik eller skrivande. Arbetssättet befinner sig fortfarande i en kreativ och experimentell fas och genomsyras av den entusiasm och glädje som människor upplever när man får gå in i de bibliska berättelserna med hjälp av sådana skapande metoder. I stora drag kan man skilja mellan den terapeutiska och den pedagogiska inriktningen av bibliodrama. En stark tradition av bibliodrama finns bland annat i Tyskland och Finland. Ett europeiskt nätverk, Europeiska bibliodramanätverket, bildades 2004, till vilket även Sverige, Danmark och Finland är anslutna.

 

(Hela artikeln finns på  www.bibliodrama.se / Litteratur/Artiklar)