Två dramadialoger

 Anna-Karin Elfstrand 

 

I.  Maria och ängeln Gabriel

II. Nikodemos samtal med Jesus

När det gäller sådana här dramadialoger är det naturligt att vara i en kyrka och använda t ex följande texter i en gudstjänst. Man kan också vara i en annan lokal, t ex ett församlingshem eller i en skola.  (Marias möte med ängeln Gabriel passar bäst i en kyrka – p g a de tydliga liturgiska inslagen)

 

 

I.

 Maria och ängeln Gabriel

 Luk. 1:26-38

 

Personer:
Maria
Ängeln

 

Maria
(Går fram i koret och vänder sig mot församlingen. Hon är klädd ien  svart, lång klänning med en grå ylleschal över axlarna)

Mitt namn är Maria. Jag är gammal nu, men ni känner mig nog. Jag har under två tusen år fått olika namn. Jungfru Maria är kanske det vanligaste. Madonnan, Heliga Guds Moder och t o m Himladrottning!
I verkligheten var jag en vanlig ung flicka i Nasaret. Jag var trolovad med Josef – en god och bra man, som mina föräldrar litade på. Han var snickare, precis som min far Joakim, och dessutom var han släkt med kung David, som hade levt tusen år tidigare. Denna släktskap var något som min mor Anna var särskilt glad för.
Josef var tio år äldre än jag, som då bara var 13 år. Han skulle säkert bli en bra familjefar en gång, när vi skulle leva samman som man och hustru. Han var vänlig, arbetsam, ansvarsfull. Jag tyckte redan mycket om honom.

En dag hände något märkligt, som helt skulle förändra mitt liv – och många andra människors liv – också era liv!

Kör eller solosång:  Maria, Maria… (Text o musik: Per Harling)

(Under tiden går Maria ner till sin plats på första bänken och byter från den grå ylleschal tillen ljuslila tunnare schal runt axlarna. Ängeln, klädd i röklin, går fram till altaret på södra sidan och förblir stående där en stund. Hon bär ett stort otänt  ljus i handen. – Maria ser henne inte utan går fram i koret.)

Maria     
Så här var det. Jag minns det så tydligt. –  Jag var ensam hemma den dan. Jag hade bakat bröd över glöden och skulle  just börja duka fram till kvällsmålet. Mina föräldrar och småsyskon skulle snart komma hem. – Plötsligt märkte jag något konstigt.
(Stannar till och lyssnar. Ängeln tänder sitt ljus på ett av altarljusen.)
Det var som om jag inte var ensam i rummet.
(Ängeln närmar sig Maria snett bakifrån.)
Så blev det alldeles ljust omkring mej!

Ängeln    
Maria!

Maria       
(M. skyggar, tar ett steg tillbaka. Tar upp schalen över huvudet)
Känner du mej?

Ängeln     
Ja.

Maria        
Vem är du?

Ängeln      
Jag är Guds sändebud.  Mitt namn är Gabriel.

Maria        
(Maria böjer nästan omärkligt på huvudet som tecken på att
hon nu förstår vem han är)
Vad vill du mej?

Ängeln      
Gud har sänt mej för att berätta för dej att du ska föda en
son, som . . .

Maria         
(Stammande) Men, men det är alldeles omöjligt! Josef och jag har inte . . .  har  inte varit tillsammans än, och jag . . .

Ängeln       
(Lugnande) Jag vet det. Barnet som kommer att bli till i dej är Guds
son. Du ska kalla honom Jesus.

Maria           
Men varför? Varför just jag? Jag vill inte ha barn än! Jag är så ung! Och vad ska Josef  säja, om jag blir med barn? Nää, jag vill bo kvar i min egen familj med mamma och pappa och mina syskon. Senare ska jag flytta till Josef, och då!  Men inte nu!
(Håller om sin mage och skakar på huvudet och ser ner i golvet.)

Ängeln        
Var inte rädd, Maria! Du är utvald – av Gud – att bära hans son!
Han,  Jesus, ska befria människorna från det onda! (Nu ser Maria på Ängeln)

Maria           
Befria? Befria människorna? – Jag vet, att det är många som har
det svårt! Kanske . . . kanske . . .

Ängeln         
Gud ska välsigna dej, så som han har lovat! (Maria är tyst en stund)

Maria           
Om det är meningen – så må det ske med mej som du har sagt.

(Maria böjer huvudet i vördnad för Ängeln, som också böjer huvudet för Maria, när han nu överlämnar det stora ljuset till Maria. De vänder sig båda mot altaret och niger/bugar. Maria går nu fram till altaret och Ängeln går skyddande bakom. Maria sätter ljuset i en låg ljusstake, som redan står mitt på altaret – eller till vänster på den norra sidan – evangeliesidan.  Båda böjer huvudet och går ner till sina platser.)

 

Förslag till församlingssång:

Före dramatiseringen     Sv ps 481 Alla källor springer fram i glädje     
Efter dramatiseringen    Sv ps 111 Kristus kommer, Davids son… 

 

 

 

 

II.

 Vinden blåser vart den vill – Nikodemos samtal med Jesus

 Joh. 3:1-12,  7:50, 19:39

 

Personer:
Efraim och Gad  – Väktare
Jesus
Nikodemos

 

(Två tjänstgörande väktare i Jerusalem – Gad och Efraim -  har hört talas om, att Jesus är i huvudstaden nu när påskfesten närmar sig. De är ute på en av sina vanliga nattrundor och kommer gående på stora gatan – går mittgången fram – och samtalar med varandra. De är klädda i vanliga kläder av idag – t ex svarta långbyxor och mörka jackor.)

Gad              
Det verkar va lugnt på gatorna i Jerusalem i kväll.

Efraim          
Ja, det är skönt så länge lugnet varar. – Om tio-tolv dar blir det annat.

Gad              
Du menar när folk strömmar hit från alla håll för att fira påsken.

Efraim           
Ja, då får vi begära förstärkning till väktarkåren, särskilt nattetid. 
Förresten, visste du att Jesus – han från Nasaret du vet – redan har kommit hit?

Gad              
Ja, jag hörde någon nämna det.

Efraim          
Vet du var han skulle bo under den här tiden?

Gad              
Nä, ingen aning. Vet du?

Efraim            
Jag är inte säker, men jag tror att det var i det där huset där framme. (Pekar fram mot koret/altaret.) – Jag skulle inte ha något emot att få möta honom nån gång.

(Plötsligt  får de syn på Nikodemos, som kommer på en sidogata från vänster /norra sidan/. Han närmar sig, rakryggad men med något tveksamma steg det hus där Jesus och hans lärjungar bor, medan de befinner sig i huvudstaden. Nikodemos är klädd i en vinröd körkåpa el likn.)

Efraim          
(Stannar till)  Ser du vem som kommer där?

Gad              
Vem är det?

Efraim          
Det är Nikodemos, en av fariséerna. – Han är också medlem i Stora rådet.

Gad              
En betydande man alltså.

Efraim          
Ja, det kan man lugnt säja, men vad gör han ute på stadens gator så här sent?

Gad              
Kom – vi sätter oss här en stund, så får vi se.

Efraim          
Ja, det gör vi.

(De sätter sig i en bänk i församlingen på reserverade platser. – Nikodemos går fram och tillbaka på ett av de nedersta trappstegen i koret framför altaret. Han tittar upp mot altaret – som mot en husfasad – och verkar sedan besluta sig för att knacka på. – Jesus ligger på knä, eller står med böjt huvud, framför altaret. Hör först inte den försiktiga knackningen. Vid andra knackningen lystrar han och reser sig upp, vänder sig och går fram till Nikodemos, som bugar. Jesus bjuder in honom innanför altarringen. Jesus bär röklin.)

Jesus             
Kom in, Nikodemos!

 Nikodemos    
(Bugar)  Rabbi, jag vet att det är från Gud du har kommit som lärare. Ingen kan göra sådana tecken som du, utan att Gud är med honom.

Jesus             
Den som inte blir född på nytt, kan inte se Guds rike.

Nikodemos   
Född på nytt…? Hur kan någon födas en gång till när han är gammal?

Jesus             
Den som inte blir född av vatten och ande, kan inte komma in i Guds rike. –   Det som har fötts av kött är kött, det som har fötts av ande är ande.

Nikodemos   
Vad menar du?

Jesus              
Vinden blåser vart den vill, och du hör den blåsa, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. – - – Så är det med var och en som har fötts av anden.

Nikodemos   
Hur är detta möjligt?

Jesus             
(Med glimten i ögat och en humoristisk ton i rösten.)
Du ska vara lärare för Israel och förstår inte det!
(Nikodemos böjer huvudet. -  Jesus, nu allvarlig, vänd mot församlingen)

Om ni inte tror när jag talar till er om det jordiska, hur ska ni då kunna tro, när jag talar till er om det himmelska? – - -
(Jesus vänder sig till Nikodemos, nu med värme i rösten.)
Nikodemos, jag vet ju att du känner Skrifterna. Vilka är de första orden i Genesis?

Nikodemos 
(Vänder sig mot församlingen och läser – lite som en utantilläxa)
”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. – Jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker och en gudsvind svepte fram över vattnet.”

Jesus             
Ja, du kan orden, du har dem i huvudet, men vad känner du? Märker du något? Hör du? Ser du sammanhanget? – ”Himmel och jord…”

Nikodemos   
(Eftertänksamt)  ”… och en gudsvind – Guds ande – svepte fram över vattnet.” (Liten paus)

Jesus             
Detta är livets villkor!
(Vänd mot församlingen)  Himlen och jorden – Vattnet, som ger liv och som renar – Vinden – Anden, som också ger liv. (Vänd mot N.) Tänk på andningen – nytt liv varje sekund – Guds andetag! (Nikodemos ser undrande ut.) – - – Detta är för dem som kan förstå med hjärtat.

Nikodemos   
(Som om han tänker högt. Söker efter orden, först långsamt, sedan snabbare.) 
Jag tror jag anar något – en ny dimension. – - – Men detta att bli ”född på nytt” – att ”bli född av vatten och ande” är ännu gåtfullt för mig. – - – Kan det ha med kärleken att göra?

Jesus             
Svaret ligger i din fråga. Fortsätt att söka! – Lär av barnen, Nikodemos! De förstår det här. Bli som ett barn. Det är en utmaning, men bara kan vi se – och inse – livets mysterium! (Liten paus)

Nikodemos   
Jag har ännu mycket att lära. Tack!

(Nikodemos bugar till farväl och går sakta ner i kortrappan. Stannar till, vänder sig om till hälften och lyssnar, när Jesus säger följande ord.)

Jesus             
(Med blicken riktad mot Nikodemos.)

Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte ska gå under utan ha evigt liv. – - -
(Nikodemos går vidare ett par steg, när Jesus fortsätter, nu vänd mot församlingen.
Nikodemos stannar till igen, men vänder bara huvudet denna gången och lyssnar.)
Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom.

(Jesus står en stund och ser efter N. när han går nerför trappan. Går sedan tillbaka till altaret.)

(Nikodemos fortsätter sin väg ner i mittgången och möts av de två väktarna, Efraim och Gad, som hejdar honom.)

Efraim          
Förlåt, men får vi fråga en sak?

Nikodemos   
Jaa…?

Efraim          
Du har mött Jesus eller hur?

Nikodemos   
Ja, det stämmer.

Gad              
Så här sent på natten?

Nikodemos   
Natten är en bra tid för viktiga samtal, och jag har länge velat möta honom.

Efraim          
Hur var han?

Nikodemos   
Han har en stark utstrålning. – Samtidigt kände jag att jag kunde vara mej själv.

Gad              
Vad sa han?

Nikodemos   
Det var mycket. – Också mycket som jag inte förstod.

Gad              
Men du är ju lärare i teologi . . .

Efraim          
. . . och du måste ju ha läst de heliga skrifterna.

Nikodemos   
Ja, och jag har hört många lärda utläggningar av skrifterna, men så här har aldrig någon talat tidigare. Jag har längtat efter detta – att bli berörd på djupet – att kunna brinna för något som jag tror på – något som ger livet mening.

Gad              
Kan du säga något av det han sa till dig?

Nikodemos 
(Eftertänksamt) Att vi måste lära av barnen. – - – Och att vinden blåser vart den vill – precis som det är med den som är född av anden.

Gad              
Det låter lite . . . mystiskt.

Nikodemos 
Det är mystiskt – och mycket meningsfullt! – Det är sent, jag måste gå nu.

 (Nikodemos går – först tveksamt, sedan med snabba steg mittgången ner. Efraim och Gad tittar på varandra)

Efraim          
Vilket spännande möte!

Gad              
Ja, tänk att ha fått möta Jesus!

Efraim          
Hörde du vad Jesus sa, när Nikodemos var på väg ut?

Gad              
(Eftertänksamt)  Så älskade Gud världen att han sände sin son . . .

Efraim    
(Lika eftertänksamt)  . . . för att världen skulle räddas genom honom. –
Då finns det hopp för oss människor – trots allt!

Gad              
Och frihet!

Efraim          
Och glädje!

 (Efter en kort paus tar väktarna av sina jackor och lägger på armen som tecken på att de går ur sina roller. De vänder sig mot altaret. Nikodemos ansluter nu till Efraim och Gad. Alla går gemensamt fram och hälsar altaret tillsammans med Jesus. Alla går sedan och sätter sig.)

 

Förslag till församlingssång:

Före dramatiseringen –    Sv ps. 28  Så älskade Gud världen all
Efter dramatiseringen –   Sv ps 37  Kristus är världens ljus

 

___________________________________________________________________________